Summa sidvisningar

torsdag 22 oktober 2015

The Experiment

En grupp med män blir utvalda för att delta i ett socialpsykologiskt experiment, ett experiment som studerar hur människan formas i relation med andra människor. Männen ska under två veckors tid vistas som fångar och fångvakter i en fängelsemiljö. Experimentet går alltså ut på att studera hur människan agerar i fångenskap. I utbyte ska de få pengar, 14 000 dollar. Men om någon i gruppen väljer att avbryta experimentet avbryts även hela experimentet för alla och ingen får några pengar.

Männen blir slumpmässigt tilldelad en position som antingen fånge eller vakt. De tar då på sig en ny roll som de inte haft förut. De två olika positionerna innebar olika status. Fångvaktarna hade högre status, de gav fångarna order och regler att lyda. Man kan se att männen beter sig olika inom den positionen som de blivit tilldelad, de använder sin roll på olika sätt, till exempel så tog den ena vakten Barris på sig en ledarroll i sin position. Vakten Bosch tyckte att de andra vakterna var för dumma emot fångarna och spelade därför en annan roll än Barris.

I och med att man spelar olika roller så uppstår det rollkonflikter. Det syns särskilt tydlig hos Barris. Han spelar en annan roll utanför experimentet än när han får positionen som vakt. Det gör att det blir en tydlig rollkonflikt mellan hans position i det verkliga livet och hans position som vakt i fängelset, man ser tydligt hur han förändras när han blir tilldelad den nya positionen.

Genom att Barris tog ledarrollen fick han respekt och kunde vara taskig emot Bosch som sa emot och tyckte det som Barris gjorde var fel. Barris håller i tyglarna och får de andra vakterna att misshandla Bosch. Barris säger sedan att Bosch nu är en av fångarna. Man kan här se att Bosch bryter förväntningarna som riktas på honom av de andra vakterna och främst Barris. Han möts därför av en följd, en konsekvens, en sanktion.

Travis, filmens huvudrollsinnehavare möts också av sanktioner. Han är fånge men vågar säga emot och ifrågasätta vakterna vilket får konsekvenser som exempelvis när han blir släpad in i ett rum, de sätter honom i en stol och tejpar fast honom. Sedan rakar de av hans hår, välter stolen som han sitter i och kissar på honom.

Socialisationen och den sociala interaktionen påverkar och formar männen för hur de beter sig där inne. Deras positioner och roller har stor betydelse för hur de beter sig och man kan se att deras beteende förändras väldigt snabbt när de kommer till fängelset och experimentet börjar. Barris förändras mest och han utnyttjar verkligen sin maktposition, han förändras till en hård, dum och känslokall man.

Alla männen i experimentet betecknas som agenter men vissa har mer inflytande än andra. Vakterna lär ut regler och ger order till fångarna vilket leder till socialisation men även fångarnas beteende leder till socialisation. Fångarna och särskilt fången Travis är därför agenter, Travis grep exempelvis in när någon annan fick stryk av vakterna.

Det är kul att tänka på hur det skulle ha blivit ifall männen blivit tilldelad en annan position, det vill säga att några av fångarna blivit vakter och att vakterna fått positionen som fånge. Skulle någon av de nuvarande fångarna också missbrukat sin position som vakt precis som Barris? Det skulle fortfarande vara positionerna vakter och fångar, och det skulle skett socialisation och social interaktion men individerna kanske skulle spelat sin roll på ett annat sätt och bettet sig annorlunda.

Fångvaktarna beter sig i vissa fall som att fångarna inte är människor. Det går från att vara ett experiment till att handla om liv och död, de kämpar för sin överlevnad. Det finns en röd lampa i fängelset som man kan se som en symbol. Lampan ska signalera att experimentet är slut genom att börja lysa. Den ska även lysa ifall vakterna använder våld men trots att de gör det lyser den ändå inte. Till slut börjar den lysa och avbryter experimentet men då hade det för länge sedan skett våldsamma saker inne i fängelset och det ägt rum ett dödsfall.

Socialisationerna ändras av situationen, under experimentet var exempelvis Barris en ond och maktmissbrukande vakt men sedan när experimentets avbrutits så fick man se en annan bild av honom i bussen på väg tillbaka. Han hade inte samma harmlösa utstrålning och jag tyckte mig se ånger i hans blick. För att dra en koppling till början så verkade han vara en snäll och trevlig man på 42 år som fortfarande bodde kvar hos sin mamma, han ville ha pengarna för att de hade dålig ekonomi. Han förändrades under vistelsen i fängelset och blev till en annan person än den man fick uppfattning av först. Det är svårt att förstå varför han förändrades som han gjorde utan att veta hela hans historia men kanske har han varit väldigt ensam och aldrig haft status eller varit den som folk haft respekt för, han kanske var fylld med sorgsna känslor. När han gick in i rollen fick han status, makt och respekt av andra.  

Avslutning
Experimentet gick överstyr och jag tycker att de som utförde experimentet skulle gått in och avbrutit det mycket tidigare än de gjorde. Trots att de redan avbröt det tidigare än planerat så tycker jag att det som hände var oetiskt och oacceptabelt. De såg redan att männen förändrades av situationen och det skulle aldrig gått så långt att en dog och flera blev skadade.

Idag är det förbjudet att utföra denna typ av experiment men det är bra att vi kan minnas experimentet och veta att en miljö och tillgiven position, det vill säga att situationen kan ta fram sidor hos oss människor. Det är inte alltid vår inlärda moral som styr våra handlingar. Vi kan vara övertygade om att vi själva inte skulle bete oss som försökspersonerna i experimentet, men det var antagligen de också innan de satte igång. Det visar att ondska inte är en medfödd egenskap utan att onda handlingar kan uppstå i vissa situationer, det är därför svårt att veta vem som blir ond och vem som blir god.

Filmen bygger på Stanford Prison-experimentet som leddes av psykologen Philip Zimbardo. Enligt Zimbardo visade en tredjedel av vakterna på mycket sadistiska tendenser. Vakter och fångar kunde från starten av försöket i princip utveckla vilken form av umgänge som helst men omständigheterna fick deras relationer att spåra ur fullständigt. Valet av vem som skulle bli fånge respektive vakt skedde helt slumpmässigt. Zimbardo tyckte sig därmed visa att problemen i fängelset inte beror på vem som jobbar där, utan att själva situationen skapar det sadistiska beteendet. Resultatet visade även hur lätt vi människor tar och underordnar sig sina roller.

Precis som att ondska föds ur situationen och att vem som helst kan bli grym och sadistisk av omständigheterna gäller även samma sak för godhet. Zimbardo säger:
- Hjältemodet sitter inte i bröstet på vissa stora personer, det föds i ögonblicket. Vi kan alla bli hjältar genom att säga nej när ett stort eller litet övergrepp begås.
Efter att ha hört om experimentet och hur männen förändrades och hur onda handlingar uppstod så tycker jag att det är fint och viktigt att påminnas och veta om att även godhet föds ur situationen. Det vill säga att situationen även kan ta fram goda sidor hos oss människor.


The Experiment

The experiment

Filmen handlar om ett socialpsykologiskt experiment där 26 frivilliga män som aldrig träffat varandra innan får chansen att delta i en välbetald studie i mänskligt beteende. Under två veckors tid ska de vistas som fångar och vakter i en hård och tuff fängelsemiljö. Männen delas slumpmässigt in i sina roller där vissa blir vakter och vissa blir fångar. Från början tar ingen detta experiment på så stort allvar, förutom vakten Barris, som snabbt tar makten och sin ledarposition. När den ena fången Travis som utmärker sig mest, börjar ifrågasätta Barris överdrivna metoder börjar experimentet på allvar där många olika viljor, maktmetoder, våld och bråk sätts igång på riktigt.

Experimentet hade vissa regler som deltagarna var tvungna att förhålla sig till, t.ex. så fick inget våld användas. Denna regel bröt sig ganska snabbt då den ena vakten Barris gick emot detta och använde våld på vissa av fångarna, men speciellt fick Travis utstå en massa våld. Det fanns kameror i de flesta rum och utrymmen och därför övervakades allt och man kunde se vad alla fångarna gjorde. Det fanns också en röd lampa som var som en symbol av att man inte skulle använda sig av våld eller när experimentet var slutfört. Den röda lampan skulle lysa om någon bröt mot reglerna, dock lyste den bara i slutet då det spårade ut totalt, trots att de använde sig av våld innan också.

Hela filmen bygger på olika socialisationer och sociala interaktioner. Alla personer blev påverkade av varandra när de hade olika positioner och roller. Innan detta experiment var de alla vanliga och oskyldiga män, men så fort allvaret sattes igång så förändrades allas personligheter och man gick in i sin roll som antingen fånge eller vakt. Därför förändrades socialisationerna under hela filmen. Men man kan säga att vakterna som hade mest makt och inflytande formade och förmedlade reglerna och sina värderingar på vad som var okej och inte till fångarna, på så sätt blev de formade av vakternas regler. Man var helt enkelt tvungen att lyda vakterna även om alla inte gjorde det. Vakterna för därför över vissa värderingar och regler som fångarna skulle förhålla sig till, på så sätt skapades socialisationer.

Något man kan se väldigt mycket av i filmen är vilka roller och positioner som finns. Man kan säga att det finns två positioner där den ena position är vakt och den andra positionen är fånge. Inom dessa två positioner så går de in i olika roller beroende på situation och sammanhang. Exempel så blir männen slumpmässigt utvald till en position, antingen som vakt eller fånge, och inom sin position så spelar de olika roller. T.ex. den ena vakten Barris tog an en strikt maktroll inom sin position och var den som utmärkte sig mest bland vakterna och det var han som bröt mot reglerna. Olika människor beter sig olika och får därför olika roller. Vissa vakter i filmen var ganska lugna och tillbakadragna trots att de hade en högre position än fångarna, på så sätt tog de an en roll som var mer lugn och skiljde sig åt från de andra. Man kan också se detta tydligt när den ena vakten som trots sin vaktposition spelade en annan roll till skillnad från de andra. Han tyckte att de andra vakterna var för hårda och dumma mot fångarna, vilket ledde till konsekvenser, en sanktion. Eftersom han mer stod på de ”fångarnas sida” så blev han tillslut nedslagen av de andra vakterna just för att han valt en roll som mer ”snäll” mot fångarna.
Även den ena fången Travis gick ofta emot vakterna och deras regler, vilket ledde till problem och konsekvenser för honom, sanktioner. När han gick emot vakternas viljor så blev han straffad i form av våld.
Fångarna hade en helt annan roll än vakterna. Fångarna förväntades lyda vakterna och gjorde man inte som de sa uppstod ännu flera konsekvenser, sanktioner. Fångarna blev snabbt tilldelade sina roller och då skulle man inte bryta mot vakternas regler. Den som bröt mest mot denna fångeroll var Travis som gick emot vakterna när han tyckte att de gjorde fel osv. De uppstod rollkonflikter.

Vakterna som var de som bestämde och hade makten i detta experiment kan man också kalla för agenter eftersom de bestämde och lärde ut vad som skulle göras och hur man skulle straffas om man inte följde deras regler. Men man kan även säga att fångarna var agenter för man påverkades av varandra och av varandras handlingar. T.ex. när en fånge blev straffad och nedslagen av vakterna och då gick Travis, den andra fången, in i bråket för att rädda den andra fången. På så sätt påverkade och hjälpte man varandra och alla blev olika agenter.

Man kan även se inslag av social psykologi eftersom det innebär hur människor formas i relation med andra människor. Det kan man se ganska tydligt av i filmen eftersom fångarna skapar en viss relation med varandra och går ihop sig när det uppstår konflikter mellan fångarna och vakterna. Vakterna har en annan slags relation med varandra, vissa var mer överens än andra men det som de hade gemensamt var att vakterna hade en maktroll till skillnad från fångarna som tillsammans fick kämpa med och för varandra så att de inte skulle bli helt nedslagna och dödade av vakterna. 

Man fick se många olika situationer i filmen, allt ifrån bråk mellan fångarna och vakterna till olika uppdrag. De flesta fångarna ifrågasatte vakterna t.ex. när de inte ville äta upp maten men vakterna tvingade de ändå. Då ifrågasatte fångarna vakterna och då uppstod bråk och sanktioner. Det ledde till att de fick göra 10 armhävningar när de inte åt upp maten. De flesta situationerna var våld- och bråkinblandande situationer där nästan alltid handlade om att vakterna och fångarna inte kom överens med varandra. De olika situationerna uppfattade de flesta olika eftersom alla personer tyckte och tänkte på olika sätt beroende på om man var fånge eller vakt för man hade olika mycket att säga till om och olika maktroller.

Kring dessa bråk som uppstod mellan fångarna och vakterna så kan man säga att de som inte var inblandade i bråket var som en publik till de övriga. Det är publiken som bedömer positionens roll och beroende på om man var vakt eller fånge så fanns det alltid någon som bedömde den andra på ett eller annat sätt i de olika situationerna.

Socialisationerna ändras och påverkas av situation och tid. Under experimentet var exempelvis Barris en väldigt dum och ond vakt som hade all makt, men sedan när experimentet avbrutits eller slutfört så fick man se en annan bild av honom i bussen i slutet av filmen. I bussen så såg han väldigt ångerfylld och ängslig ut, då kan man fråga sig om han ångrade sig och ändrade personlighet eller uppfattning om sig själv och situationen. För att dra en parallell till i början då han verkade vara en väldigt trevlig man som ville alla väl, men som under tiden i fängelset var ond och dum mot de andra. Han kanske under experimentet spelade en annan roll än vad han egentligen var som person för att visa sig tuff och ville vara en extra stark ledare jämfört med de andra. Han byggde upp en fasad och visade en annan sida av sig själv för att han ville skydda sig själv. Han kanske också kände revansch eftersom han kanske tidigare i livet haft en väldigt jobbig uppväxt och på så sätt ville han kompensera detta genom att ta på sig en roll som han kanske egentligen inte var. Han tog därför på sig en maktroll för att bevisa för de andra hur tuff och duktig han var på att leda fångarna. Därför förändras socialisationerna.

En grupp i olika situationer och sammanhang kan också förändras extremt mycket som gör att socialisationerna förändras. Först får man följa en grupp människor som till en början inte känner varandra alls och de har i början väldigt roligt ihop. Sedan under experimentets gång så får man se hur alla individer förändras och formas av vilken roll och position de tar an för tillfället. Då förändras helt plötsligt deras personligheter och de får en helt annan roll och position. Sedan i slutet när experimentet var avklarat så får man se i bussen hur dessa personer helt har tagit an en annan roll som person för då är de helt plötsligt helt utslagna och väldigt lugna. Då är de som i början, att de är helt främmande för varandra och att ingen känner någon. Så fort kan olika socialisationer förändras, från att man till en början inte känner någon, till att man lever väldigt inpå varandra och man bråkar och skriker på varandra, och som sedan i slutet blir dessa människor helt främmande för varandra och då kan man nästan tro att de inte känner varandra i överhuvudtaget. För då har dessa roller och positioner helt plötsligt avslutats och man kan gå tillbaka till sitt riktiga ”jag”, alltså till den person som man kanske egentligen var från första början. Så som man var under experimentet kanske man inte alls var egentligen, bara att man tog på sig en annan roll då.
Alla människor tar på sig olika roller under olika skeenden i livet och under olika perioder i livet. Vi människor ändras hela tiden och formas av allt möjligt som gör att vi är på olika sätt med olika människor och under olika tidpunkter i livet.

Mina egna reflektioner kring filmen var att den var ganska hemsk och sorglig. Det var ganska hemskt att veta att filmen var baserad på en verklig historia, men det gjorde även också att filmen blev mer intressant eftersom man följer med på ett annat sätt. Dock så fanns det en hel del scener som är olämpliga för känsliga tittare. Men handlingen var bra, dialogerna var bra och skådespelarna var bra.

Frida Avelin



tisdag 20 oktober 2015

The Experiment

The Experiment handlar om 26 personer som får delta i en studie om mänskligt beteende. I experimentet deltar i huvudsak personer i behov av pengar då en stor summa pengar utlovas när experimentet är avslutat förutsatt att de följt reglerna som forskarna bakom experimentet satt upp.

Experimentet går ut på att deltagarna under två veckor ska vistas i ett fängelse där de slumpvis tilldelas roller som antingen fånge eller fångvakt. Fångvaktarna blir tilldelade en lista på fem regler som fångarna måste följa och gör dem inte det måste fångvaktarna bestraffa fångarna ”i proportion till det brott som begåtts” men fångvaktarna får inte använda sig utav våld. Bestraffar inte fångvaktarna fångarna eller använder sig av våld tänds en röd lampa och experimentet blir avbrutet och deltagarna f fldinte sin summa pengar nvändeav våld så tänds en röd lampa och experimentet blir avbrutet och deltagarna feller om de användeår gå hem utan sina pengar. I början är de få som tar experimentet på allvar och fångarna vill inte följa reglerna vilket gör fångvaktarna frustrerade och den ena vakten Chase övertalar de andra vakterna att sätta ned foten och visa vilka det är som bestämmer. Fången Travis som är filmenshuvudperson börjar ifrågasätta fångvaktarnas överdrivna metoder och gör uppror. Eftersom fångvaktarna inte får använda sig av våld så beslutar sig vakterna för att förödmjuka Travis och resten av fångarna och tvingar dem att göra armhävningar och sprutar ned dem med brandsläckare. När Travis kompis Benjy som är diabetiker blir väldigt sjuk och inte får tillgång till sitt insulin han behöver förvärras situationen snabbt. Fångvaktarna har fått order om att ingenting utanför fängelset får tas med in men Travis som inte förstår varför fångvaktarna inte kan visa lite medmänsklighet trotsar vakterna och det dröjer inte länge förrän vakterna rakar Travis huvud, urinerar på honom, trycker ned hans huvud i toaletter och stänger in honom i små utrymmen. Fångvaktaren Barris som tidigare varit god vän med fången Travis får snabbt blodad tand för hans maktposition och intar ledarposition i gruppen med extrema och sadistiska metoder.

Innan experimentet börjar är alla personer likställda, ingen har en högre status än den andra men när de sedan delas upp får de roller tilldelade sig som antingen fångvaktare eller fånge. Rollen de tilldelas kan man under filmens gång se ha en stor påverkan på deras handlingar och beteende. Innan experimentet satte igång var t.ex. Barris en vänlig person som hade en nära relation till Travis. När experimentet sedan sattes igång och deltagarna blev tilldelade roller som antingen fånge eller fångvakt förändrades Travis och Barris relation snabbt och Barris började ta till extrema metoder för att bemöta Travis trots och var noga med att han skulle veta sin plats. Alla fångvaktare visste att det hela var ett experiment, de visste att fångarna inte hade gjort något fel och därför inte förtjänade det straff dem blev utsatta för men trots det fanns det något som gjorde att fångvaktarna betedde sig som de gjorde. Det var inte heller bara fångarna som blev utsatta för vakternas extrema metoder. När Barris började ta till extrema metoder påverkade han även dem andra i gruppen att göra likadant. Han hade som agent en inverkan på gruppen och när han började urinera på Travis fick han också flera andra vakter att göra samma sak, det skedde en socialisation. Alla påverkades dock inte av socialisationen och det fanns dem som tyckte att det Barris gjorde var fel. När Travis lyckades övertala en av vakterna att hämta insulinet åt Benjy blev vakten istället en fånge. Sanktionen av att vakten inte deltog i resten av gruppens socialisation blev att han blev utesluten av gruppen och istället blev en av fångarna. Hade vakten å andra sidan inte pratat med Travis hade han kanske inte påverkats av hans socialisation och kunde fortsatt vara en del av gruppen utan att delta i deras grymma metoder. Men eftersom han gick emot resten av gruppen blev konsekvensen att han uteslöts helt.

Genom att titta på betydelsen utav roller i samhället så förstår man också att samhällsstrukturen har en viktig roll. Strukturalismen utgår ifrån att människan föds och kastas in i färdiga strukturer som seder och sociala mönster som påverkar och formar våra tankar, känslor och beteenden. Det verkar till stor del stämma i fängelseexperimentet men personerna som deltog hade dock inte haft något tidigare erfarenhet av att leva i ett fängelse och de som var fångvaktare respektive fångar kom inte från olika klasser i samhällsstrukturerna. Men fängelseexperimentet skulle kunna vara ett bevis på att vi inte behöver födas in i strukturer för att bli påverkade utav dem. Det räcker med att vi blir tilldelade roller och placeras in i konstgjorda samhällsstrukturer för at vi snabbt ska adaptera till ett visst beteende och inta nya sociala mönster.

Tittar man på experimentet utifrån ett positivistiskt perspektiv kan man se att strukturer och dem roller vi intar har en stor inverkan på vårt beteende. Folk som tidigare inte visade något tecken på våldsamt eller aggressivt beteende innan experimentet kunde plötsligt förvandlas till obarmhärtiga monster när de blev tilldelade makt och auktoritet. Likaså blev fångarna alltmer tillbakadragna allteftersom de bemötte hårdare motstånd. I början var fångarna väldigt upproriska ville inte acceptera fångvaktarnas auktoritet och hånfulla beteende, de kände sig underlägsna och förnedrade vilket ledde till att de slog tillbaka mot vakterna i början när de kastade maten på vakterna. Det hade från början varit otänkbart. Innan experimentet hade satts ingång fanns det ingen anledning för någon att visa ett fientligt beteende gentemot en annan men eftersom de blev tilldelade roller och sattes in i en fängelsestruktur hade automatiskt vissa personer högre stånd än andra i gruppen. Det skapades motsättningar mellan de två grupperna - fångarna och fångvaktarna vilket skapade ett ”vi”- och ”demtänkande”. Deras position i den konstgjorda fängelsemiljön gjorde att fångarna kände ett behov av att slå tillbaka och likaså kände fångvaktarna att fångarna skulle respektera deras auktoritet dem blivit tilldelade. Man skulle kunna dra en parallell mellan brottslighet och fattigdom. I många fattiga områden förekommer en hög brottslighet. Det kanske inte är så konstigt man tänker sig att fattiga behöver stjäla för att överleva. En annan förklaring skulle t.ex. kunna vara att när man sätter in poliser i fattiga områden som får jaga brottsförövare i fattiga områden leder det till att även de som inte har visat brottsligt beteende tuffar upp sig för att inte känna sig förödmjukade och börjar införliva polisens uppfattning av dem själva. I sociologiska termer kan man säga att det sker en stämpling. En polis ser t.ex. en man gå ut från en butik med huvan uppdragen över ansiktet och händerna instoppade i fickorna och antar att personen i fråga stulit något. Personen som inte gjort något fel blir påverkad av polisens stämpling och känner sig orättvist behandlad och om sådana händelser fortsätter att ske kan personen tillslut börja uppfatta sig själv som en brottsling. Man införlivar med andra ord andras syn på en själv. På samma sätt skulle det kunna förklara varför fångarna var upproriska i början och slängde mat och retade vakterna. De kände sig förlöjligade och orättvist behandlade och tuffade därför till sig och började därför också bete sig som brottslingar. Likaså skulle fångvaktarna i den här situationen kunna stämplas. Genom att fångarna ser på dem som hänsynslösa makthavare kan de själva börja införliva den synen på sig själva. Barris var tidigare en medelådersman som bodde hemma hos sin mamma och var med i olika kyrkoföreningar men i och med att han kände att fångarna fruktade honom och såg hans auktoritet förändrades han totalt och blev till en helt annan människa än den man uppfattat honom som tidigare.

Marx som studerade mycket utifrån strukturer såg samtidigt det komplexa sambandet i människans relation till samhällsstrukturen. Han menade att människan är den del av världen och den kunskap vi har bygger alltid på vårt aktiva handlande och på så vis kan även individen påverka samhällsstrukturen och bygga om samhället. Det kunde man se genom att titta på de två ledande rollerna i respektive grupper, Travis och Barris. Hade inte Barris börjat ta till extrema metoder hade kanske inte resten av vakterna heller gjort det och hade inte Travis börjat med att visa tendenser till ett upproriskt beteende är det rimligt att anta att en så stor motsättning mellan fång och fångvaktare inte hade kommit att uppstå. Ibland räcker det med att en person beter sig på ett visst sätt för att han eller hon ska påverka andra att göra samma sak. Idéer och beteenden dyker inte bara plötsligt upp som en strukturell förändring utan startar hos en enskild individ och sprids sedan till andra som adapterar det mönstret. Det visar att även om strukturer och roller har en stor inverkan på hur vi kommer att bete oss och uppleva oss själva så kan även enskilda individer ha en stor effekt på samhället och införliva nya sociala mönster och värderingar.

Sociologerna Durkheim och Comte var båda holister och menade att samhället var som en kropp med organ. För att samhället skulle vara i balans och harmoni måste varje organ fungera, i annat fall blev kroppen sjuk och ur det synsättet uppkom även funktionalismen som betraktade varje del i samhället som avgörande för att helheten skulle fungera väl. Går vi tillbaka till fängelseexperimentet kan man se att båda grupperna trots deras motsättningar var beroende av varandra. För att alla skulle få gå hem med sina pengar behövde fångarna följa reglerna och fångvaktarna se till att brott bemöttes med ett proportionellt straff utan att bruka våld. Men organen fungerade inte som de skulle, fångarna ville inte lyda vakternas order och vakterna kunde inte hantera sin ilska och började använda sig av extrema metoder som på flera sätt involverade våld gentemot fångarna. Konsekvensen av det hela blev ett anomiskt samhälle där det inte fanns några normer eller ett tydligt mål med deras beteenden. Tidigare hade pengarna varit den drivande faktorn för att fångvaktarna skulle uppehålla reglerna och fångarna lyda dem men allteftersom experimentet fortskred tog vakterna till övervåld. Effekten av att fångarnas motstånd och vakternas maktutövande ledde tillslut till att situationen spårade ur totalt och gjorde att hela fängelsestrukturen brast, utan harmoni kunde inte samhället hållas samman.

En annan berömd sociolog Max Weber menade dock att man inte kan studera sociologi objektivt och titta på strukturer utan istället titta på människan och försöka förstå det mänskliga beteendet. Weber trodde starkt att det fanns ett förnuft som drev oss. Men eftersom att förnuftet kan se olika ut skapade han fyra olika idealtyper som han ansåg att en människa kunde handla utifrån: målrationellt, värderationellt, affektuellt och traditionellt. I fallet om Stanfords fängelseexperiment skulle man kunna utgå från att deltagarna handlade målrationellt med pengarna som deras mål. Men ju längre experimentet fortskred desto mindre rationellt blev deras handlingar. Till en början gjorde fångvaktarna allt de kunde för att hålla fångarna på plats utan att utöva våld. Men desto mer motstånd de mötte så förändras deras psykologiska metoder till fysiskt våld. Fångvaktarna blev frustrerade över att fångarna inte respekterade deras auktoritet och började istället handla affektuellt, och slutade därmed att vara rationella. Målet med experimentet förvann och deras känslor tog istället överhanden. Enligt Weber är det därför människors inneboende beteende och förnuft som skapar samhällsstrukturen. Webers syn på människan förklarar bland annat varför inte alla gav in till gruppens beteende. Vakten som bestämde sig för att hjälpa Benjy drevs troligtvis av ett värderationellt förnuft då han intalade sig själv att Benjys hälsa var viktigare själva experimentet eller hans arvode medan överhuvudet Barris drevs av makten och ett affektuellt tänkande. Under filmen märktes det att Barris tyckte mycket om den auktoritet han hade och gjorde vad som helst för att inte bli av med den. När resten av vakterna flydde för sina liv stod Barris kvar och vägrade ge upp den maktposition han hade i det konstruerade fängelsesamhället.

Utan en struktur som kan bekräfta fångarnas och fångvaktarnas beteende är det rimligt att anta att det som skett i experimentet inte skulle ha gjort det annars. Jag tror att både strukturen, de roller vi har och våra egna värderingar och förnuft styr vårt beteende. Strukturer och roller ratificerar och påverkar vårt beteende samtidigt som våra värderingar och förnuft som också är påverkade genom olika socialisationer styr våra handlingar. Vi är till stor del kontrollerade och påverkade av det samhället vi lever igenom strukturer och dem roller vi delas in i men vi har också en egen vilja och värderingar som kommer både inifrån och utifrån och gör att vi kan handla utifrån oss själva oberoende av grupp och samhällsstrukturer.





Om det vardagliga arbetet inom kursen!

Tumbagymnasium
tisdag 20 oktober 2015

Hej ungdomar!

Jag hoppas ni har det fint.

Tack alla ni som skickade era filmrecensioner till mig och tack Sophia för att du har även publicerat arbetet på bloggen!

Ungdomar! Handen på hjärtat: Jag är besviken! Inte ens halva gruppen skickade in filmrecensionen och detta trots att jag både i skrift och i tal eftersökte det och detta trots att jag såg till att ni har tillgång till filmen även om ni – av en eller annan anledning - missade filmen på lektionen. Jag undrar: Hur ska ni som har låtit bli att skriva ihop recensionen och skicka den till mig kunna bortförklara det?!

Och till alla ni fina ungdomar (alla utom en) som hade skickat recensionen: Varför har ni missat att publicera den?

Ungdomar! Om vi ska kunna klara av en 100-poängskurs med minimala antalet prov och läxförhör så måste inlämningar komma in! I annat fall tvingas jag att välja mellan två alternativ: många som inte klarar av kursen eller många fler prov och läxförhör! Vill ni det?

Många i gruppen är nya och till dessa har jag följande att säga: Se till att du gör och skickar in alla uppgifter som alla andra i gruppen har fått lämna in under de första veckorna. Kolla i bloggen!

Och till ni som officiellt har varit med men inte visat det i praktiken. Vakna! Uppgifter som borde ha kommit in måste komma in. Alternativet är en missad kurs!

Glöm inte läsa sidorna 60 – 66 i boken. Det är i stort sett samma sidor som du förhoppningsvis läste igår!

Och till sist: Glöm inte att du ska ha valt ett intervjuobjekt, en person som du skall intervjua. Skicka namnet på personen ifråga (eller vad den personen skall arbeta med) helst tillsammans med frågorna till mig: nader.sani.tgy@gmail.com

Ha det så bra!
Nader Sani


måndag 19 oktober 2015

Filmrecension: The Experiment


The Experiment

1) Filmen The Experiment var en film som var svår att inte påverkas av och få funderingar över. De flesta reagerar på våld och även om man kunde räkna ut att karaktärerna skulle spåra ur och att det skulle bli värre och värre tyckte jag det var svårt att veta var gränsen skulle gå och hur brutalt det skulle bli.

Jag tyckte filmen var obehaglig eftersom att den kändes realistisk men ändå var mycket hemsk. Jämfört med en superhjältefilm där huvudkaraktärerna ibland mejar ner tusentals fiendesoldater blev man mycket mer påverkad av den här filmen. Det tror jag beror på att i superhjältefilmer är det lätt att tänka ”det är på låtsas” och fienderna har oftast inga namn eller personligheter och känns inte som människor utan som figurer i ett tv-spel. I The Experiment har både de ”onda” och ”goda” karaktärerna unika personligheter och då känns det mer realistiskt.

I början av filmen visades djur som stred mot varandra och sedan övergick djurfilmerna till människor som stred och slogs och så vidare. Den delen tyckte jag framförde ett av filmens budskap väldigt bra, att även om vi tror att människor i regel agerar rationellt och undviker våld så kan de flesta människor triggas till att utföra våldshandlingar under vissa sociologiska och psykologiska förhållanden. Efter delen när allt spårar ur säger en av karaktärerna något i stil med ”Tycker du fortfarande att vi har utvecklats mycket från aporna?” och budskapet kommer återigen fram.

Sammantaget skulle jag säga att filmen fick en att fundera över intressanta och viktiga frågor och det var ett bra inlägg i socialpsykologiska sammanhang även om jag tycker att den kunde ha varit bättre om man bara tänker handling och så vidare. Den skulle också kunnat ha betydligt bättre kvinnliga karaktärer, här fanns bara en. När jag läste på om det riktiga Stanford-experimentet läste jag också att det var det var en kvinna vid namn Christina Maslach som fick Zimbardo (experimentets initiativtagare och ledare) att avbryta experimentet eftersom att det gick för långt. Det skulle alltså varit lätt att lägga in henne som karaktär i filmen men de valde att ej göra det vilket jag tycker var rätt dumt.

2) Som vi redan fått reda på är filmen väldigt bra exempel om man vill analysera något ur en socialpsykologisk synvinkel. I filmen är det tydligt att människor kan förändras beroende på gruppen och att en grupp kan förändras beroende av hur en individ handlar.

Deltagarna i experimentet är till synes ganska vanliga, fredliga människor men när de tilldelas rollerna som fångar och fångvaktare har de plötsligt hamnat i en ny situation med varandra och fått en relation som de kanske inte är vana vid. I sina nya roller har vissa mer makt och vissa mindre makt. Det gör att dem som individer förändras.

När en individ börjar tänja på gränserna påverkas i sin tur gruppen. I början av filmen känns det jobbigt för vissa av vakterna att tvinga fångarna att göra armhävningar men om man jämför till exempel senare i filmen när huvudkaraktären låses in i en betongcylinder verkar armhävningarna plötsligt som en mesig bestraffning. Ju längre någon annan går desto mer okej känns det för en själv att tänja på gränserna.

I filmen används också flertal olika symboler som visar på vilka som har makt över vilka. Att tvinga någon att äta upp sin mat kanske inte låter så illa men det är ändå ett intyg på vem som bestämmer över vem. Man kan säga att handlingen är ett exempel på symbolisk interaktionism. Med de här makthandlingarna skapas nya strukturer i lokalerna vissa av karaktärerna verkar till och med tycka att bestraffning av sina medmänniskor är okej och rimligt.

Sophia E