Stefani
Hanna Antoon SA13GJ
The Experiment
Filmen ”the experiment” som utspelades
i USA och blev utgiven år 2010 gick ut på att 26 män var valda att delta i ett
experiment där det slumpmässigt valdes ut vilka som skulle vara fångare och
fångvaktare. Detta experiment kallas för Stanford experimentet, där syftet är
att studera människans reaktion i fångenskap och hur beteendet påverkas av
sociala roller. Detta experiment sponsrades av den amerikanska flottan som
ville hitta motiv till striden som uppstod i fängelser och marinkår.
Enligt detta experiment visade det sig
att deltagarna anpassade sig fort till sina roller. Fångarna kände sig
stöttande och fångvaktarna tog åt sig av makten.
Enligt min reflektion så märkte jag
under filmen som experimentet visade att deltagarna anpassade sig till sina
roller, fångarna var först främlingar men efter en eller två dagar började de
anpassa sig till varandra, de började samtala och planera ihop. Fångvaktarna
var även främlingar, de visste inte hur de skulle reagera eller använda sig av
makten, men när de visade sig att fångarna lyssnade på dom så gillade
fångvaktarna läget. De började gå överstyr, de trodde att de kunde styra och
göra hur som helst, de började höja rösterna, hota och ge order. Under filmen
förändrades alla deltagare, fångarna blev i en grupp för att de va i samma
klass, de va undergivna medan de som dominerade blev en grupp för att de va i
en högre klass. Min tanke kring filmen var att det är ungefär som realiteten.
Människor som är fattiga hamnar i en
klass och en grupp, de försöker hjälpa varandra, de bor tillsammans, gör
varandra glada. Sedan de rika som inte vet hur de känns för dem fattiga, vissa
är snälla nog och donerar pengar även som en av fångvaktarna som försökte
hjälpa en av fångarna som led av diabetes och vissa hjälper inte alls och
tänker bara på sitt liv och sköta sitt eget. De rika är också i en viss klass
där alla är klädda ett sätt och träffas i olika välgörenhetsfester och samtalar
om olika företag och pengar. Det jag försöker säga är att man hamnar alltid i
en viss klass eller grupp, man hittar dit man tillhör, om man ser någon som har
på sig märkes kläder och alltid är fixad då går man till den om man är lik den
personen, men om man inte har råd och ser någon med samma stil och ungefär
samma situation då dras man till den typen ännu mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar