The Experiment
1) Filmen The
Experiment var en film som var svår att inte påverkas av och få funderingar
över. De flesta reagerar på våld och även om man kunde räkna ut att
karaktärerna skulle spåra ur och att det skulle bli värre och värre tyckte jag
det var svårt att veta var gränsen skulle gå och hur brutalt det skulle bli.
Jag tyckte filmen var obehaglig eftersom att den kändes
realistisk men ändå var mycket hemsk. Jämfört med en superhjältefilm där
huvudkaraktärerna ibland mejar ner tusentals fiendesoldater blev man mycket mer
påverkad av den här filmen. Det tror jag beror på att i superhjältefilmer är
det lätt att tänka ”det är på låtsas” och fienderna har oftast inga namn eller
personligheter och känns inte som människor utan som figurer i ett tv-spel. I
The Experiment har både de ”onda” och ”goda” karaktärerna unika personligheter
och då känns det mer realistiskt.
I början av filmen visades djur som stred mot varandra och
sedan övergick djurfilmerna till människor som stred och slogs och så vidare.
Den delen tyckte jag framförde ett av filmens budskap väldigt bra, att även om
vi tror att människor i regel agerar rationellt och undviker våld så kan de
flesta människor triggas till att utföra våldshandlingar under vissa sociologiska
och psykologiska förhållanden. Efter delen när allt spårar ur säger en av
karaktärerna något i stil med ”Tycker du fortfarande att vi har utvecklats
mycket från aporna?” och budskapet kommer återigen fram.
Sammantaget skulle jag säga att filmen fick en att fundera
över intressanta och viktiga frågor och det var ett bra inlägg i
socialpsykologiska sammanhang även om jag tycker att den kunde ha varit bättre
om man bara tänker handling och så vidare. Den skulle också kunnat ha betydligt
bättre kvinnliga karaktärer, här fanns bara en. När jag läste på om det riktiga
Stanford-experimentet läste jag också att det var det var en kvinna vid namn
Christina Maslach som fick Zimbardo (experimentets initiativtagare och ledare)
att avbryta experimentet eftersom att det gick för långt. Det skulle alltså
varit lätt att lägga in henne som karaktär i filmen men de valde att ej göra
det vilket jag tycker var rätt dumt.
2) Som vi redan fått reda på är filmen väldigt bra exempel
om man vill analysera något ur en socialpsykologisk synvinkel. I filmen är det
tydligt att människor kan förändras beroende på gruppen och att en grupp kan
förändras beroende av hur en individ handlar.
Deltagarna i experimentet är till synes ganska vanliga,
fredliga människor men när de tilldelas rollerna som fångar och fångvaktare har
de plötsligt hamnat i en ny situation med varandra och fått en relation som de
kanske inte är vana vid. I sina nya roller har vissa mer makt och vissa mindre
makt. Det gör att dem som individer förändras.
När en individ börjar tänja på gränserna påverkas i sin tur
gruppen. I början av filmen känns det jobbigt för vissa av vakterna att tvinga
fångarna att göra armhävningar men om man jämför till exempel senare i filmen
när huvudkaraktären låses in i en betongcylinder verkar armhävningarna
plötsligt som en mesig bestraffning. Ju längre någon annan går desto mer okej
känns det för en själv att tänja på gränserna.
I filmen används också flertal olika symboler som visar på
vilka som har makt över vilka. Att tvinga någon att äta upp sin mat kanske inte
låter så illa men det är ändå ett intyg på vem som bestämmer över vem. Man kan
säga att handlingen är ett exempel på symbolisk interaktionism. Med de här
makthandlingarna skapas nya strukturer i lokalerna vissa av karaktärerna verkar
till och med tycka att bestraffning av sina medmänniskor är okej och rimligt.
Sophia E
Tack Sophia!
SvaraRadera